VI ÄR INTE FIENDER

Länge länge har vi pratat om de olika anknytningar som fiender. Jag har själv varit i det facket, att jag tänkte att otryggt undvikande var min fiende som en forna otryggt ambivalent. Men den åsikten har jag mjuknat i. Ordentligt… För det finns så mycket läkande som går att göra mellan en otryggt undvikande och otryggt ambivalent OM båda parter vill hjälpas åt. Vi kan lära oss från våra olikheter, vi kan hjälpa varandra se våra behov på olika sätt och möta dom så som vi önskade få de mötta när vi var barn….

Ett första steg i att bli mer tryggare när vi dejtar är att K O M M U N I C E R A bättre. Och mer. Om du en hel vecka skulle kommunicera så att INGEN behövde tolka dig, missförstå dig, hur skulle du då kommunicera? Som du gör idag? Eller skulle du behöva, som jag säger, överkommunicera? Dvs göra allt j**ligt tydligt för alla du är i kontakt med att detta är vad du tänker och känner?

För den ambivalenta är det oftare lite lättare att kommunicera, sätta ord på saker, känslor medans den otryggt undvikande kämpar med det. Men att på djupet, för båda stilar, våga sätta ord på känslor, uttrycka behov och säga nej, inte anpassa sig och stå i vad de behöver är svårt…för de har inte fått det som barn, det har inte funnits utrymme för det. Och de har inte lärt sig. Så vi behöver lära oss som vuxna.

Så från idag önskar jag att allt du tänker, skriv ner, säg det högt för dig själv, SÄTT ORD på allt, högt för dig och med tiden till andra. Det känns konstigt att prata med sig själv, det känns annorlunda men nya saker kommer kännas annorlunda, kommer kännas konstiga tills vi gör det till det som är normalt för oss.

Nu kommunicerar vi!