TRIGGERS…

Jag ska inte ljuga, vid några tillfällen sen jag gick i min relation, så har jag hamnat i känslan av att “helvete, nu blir jag övergiven, nu tar det slut” och jag har triggats igång ordentligt. För många år sedan träffade jag en kille. Vi hängde ett tag och en kväll fick jag ett sms:

“Kan vi prata?”

Samtalet resulterade i att han gjorde slut på det vi hade. Var det en relation, nja, men vi hade något och han ville inte fortsätta med det.

För några veckor sedan smsade min kille mig. Han är utomlands för tillfället.

“Kan vi prata ikväll?”

Triggern som genomfor min kropp var enorm och det var sådant ångestpåslag att jag nog aldrig känt så starkt förr. I alla fall inte i samband med romantiska relationer. När min son fick en allergisk chock, ja då var det såklart TIO TUSEN GÅNGER VÄRRE.

Jag var helt övertygad om att jag nu skulle gå igenom samma sak…men så var inte fallet och jag kunde landa in tryggt i att den meningen faktiskt inte behöver betyda slutet för en relation.

Ibland(oftast) när vi blir triggade så handlar det inte om det som händer här och nu, utan något som hänt tidigare, något som väckts och skapat oro. Ibland kan vi härleda triggern, ibland kan vi det inte, alla fall inte direkt. Ibland behöver vi en stund, en tid för att faktiskt landa in vad det var som triggades…men ett sätt för mig att hjälpa mig är ju att bli nyfiken på mina trippers, i den mån det går. Som denna, den kunde härledas till något som hänt för ett tag sen. Vissa tar längre att identifiera.

Hur hanterar du dina triggers?