sätta gräns men sen överge sig själv?

“Jag sätter gränser hela tiden”

Jag hör personen säga det samtidigt som de säger att de sätter samma gräns. Om och om igen. Är det att sätta gränser? När vi ständigt överger oss själva i den satta gränsen och låter personen upprepa sitt beteende utan att förändra det?

Nej, det är inte att sätta gränser. Det är att överge sig själv. Att verkligen sätta en gräns är att uttrycka vad man behöver och önskar och om de inte kan möta det, då behöver man antingen lämna, eller ändra sitt egna beteenden gentemot den personen.

Exempel:

Du dejtar en person som har ett beteende som inte är acceptabelt för dig. T ex, personen kollar på lättklädda tjejer på Instagram (ett beteende som för vissa är okej, för andra inte okej, lägger INGEN värdering i detta med detta exempel) Beteendet gör dig ledsen och du ber personen snällt att inte göra det mer för du känner dig osäker. Personen vägrar möta dig. Tycker inte beteendet är något de behöver sluta med. Du frågar dig själv, kan jag leva med att han gör detta? Nej, det får mig att må dåligt….ändå stannar du. Säger det om och om till honom att du inte vill att han ska göra det men han fortsätter göra det. Detta är att inte acceptera ett beteende, låtsas sätta gränser men överge sig själv och fortsätta “acceptera” att de gör sådant du inte mår bra av. För att sätta en RIKTIG gräns här så behöver du säga att om du inte kan möta mig i detta så kommer vi inte kunna fortsätta dejta. DET är ett ära sig själv, lita på att det kommer bli som det ska bli och våga lämna det som inte är bra för en. Något du behöver bli väldigt tydlig med dig själv, vad du accepterar och inte accepterar och SÄTTA DIG SJÄLV FÖRE.