bekräfta alltid dina känslor, dock inte ditt beteende…

Ska man alltid bekräfta sina känslor? Ja, känslor är VIKTIGA att känna. Att bekräfta att de är där. Men hur man hanterar dom? Hur de tar sig ut? Där börjar arbetet. När du känner att känslorna blir övermäktiga? När du inte riktigt kan hantera dig själv eller riktigt stå kvar i att vara lugn och agerar reaktivt? Där behöver vi hjälpa oss själva. Att hitta pausen. Att kunna landa in i de känslorna som kommer. När vi blir triggade och känslorna känns starka, övermäktiga, det är exakt då, vi behöver hitta andningen. Pausen. Fundera över ett scenario där du blivit triggad. Ofta när känslorna är STORA, så kan det bero på gamla sår, gamla trippers triggas igång i stunden och att ens försöka förstå, reda ut just där och då kommer bli svårt. Du behöver landa. Och hur du landar är helt individuellt. DU behöver hitta DITT sätt. Jag älskar promenader. Häromveckan blev jag rejält triggad. En konversation med en person. Jag märker i stunden hur min hjärna tappar kontakten med vettet, haha. Vettet rinner ut genom öronen och hjärnan blir som kidnappad. Jag vet att jag ej kommer kunna fortsätta konversationen, fortsätta utan att få en paus. Så jag ber om en paus, ber om att avsluta samtalet tillfälligt. Snörar skorna och ger mig ut och går. Vandrar planlöst. Låter hjärnan, tankarna och kroppen vila. Och sen när jag känner mig lugn, kan jag börja processa vad som triggade mig. Reda i det. Men den pausen, är det som gör att jag känner att jag har kontroll. Kontroll över mina reaktioner, samt att jag tillåter känslorna komma men inte bestämma mitt beteende, det gör jag. Förr kunde det bli ilska, tårar, skrik, ja you name it. Men det är jobbigt för mig, det är jobbigt för de som är runt mig och det ger ibland en missvisande bild, för det är ju nödvändigtvis inte dom jag är arg på. Det är gamla triggers som triggats i dagsläget. Så bekräfta det du känner men lär dig hantera ditt efterföljande beteende.